tisdag 30 september 2008

Antifilmtips - The Eye (Am)



Ja... den sög ju. Den skulle nog vara helt ok om man inte redan hade sett den asiatiska originalversionen. Fan ta Amerikansk filmindustri! Det låter hårt.. men den är vääldigt rasistisk. De tar en grymt bra film "The Eye" och byter ut alla viktiga karaktärer mot amerikaner och sen gör man en kopia av filmen. Vad var det för fel på den första filmen. Hade den för många asiater eller?
Det är precis som Shutter som är typ världens bästa skräckfilm. Den gjordes om i apdålig amerikansk tappning och vips så sög den. Varför? Jo för att filmen blir så grymt överförklarad! Allting som händer förklaras och är så sliskigt tydligt så att man helt ska slippa tänka när man ser filmen. Precis så är den nya versionen av "The Eye". Och allting ska vara så jävla heroiskt! I orginalet så är huvudkaraktären Sin -Je (lömskt översatt till det mer amerikanskvänliga namnet Sidney) ett offer av vad som händer henne. Hon ser döden och inser att hon inte kan ingripa, därför väljer hon att förlora synen igen så att hon slipper se. I den nya versionen så fungerade inte det här konseptet, istället räddar hon dagen och stakarn förlorar sin gudagåvade syn när hon räddat den söta blonda tjejen...buuhuu.
En sak till... det räckte tydligen inte att Sin-Je var en söt, begåvad violinspelare... nä Sidney var tvungen att vara en hyllad, berömd, amerikansk, extremt vacker violinspelare.
Nä... EN sak till! Istället för att låta de mörka skuggorna förbli mörka läskiga skuggor som vi som åskådare gissar att vara symboler för döden så fick de hugg tänder och en ordentlig förklaring så att ingen skulle undra vilka de var... kom igen! De läskiga var ju att man inte riktigt visste... det dödar ju hela spänningen! Jag behöver inte få förklarat att de är dödens budbärare... jag fattar det i alla fall!

Jag sammanfattar min review med att säga; Heroiskt, sökersött, amerikanskt slisk!

Filmtips - Dead Man's Shoes


Tänkte tipsa om en apbra film jag och Tom hyrde förra veckan. Vi såg Dead Man's Shoes som handlar om hämnd. En man hämnas sin brors öde. Kan inte säga för mycket för det förstör upplevelsen med filmen. Hela filmen är uppbyggd på ett sätt som gör att man aldig vet vad som händer härnäst. "Hjälten" i filmen är en brutal mördare... och det är han jag hejade på hela filmen. Den utspelas i englands idylliska byar (nej den är inte alls som alla halvcrap engelska thrillers typ "Mord i Sinnet" )och saknar allt amerikanskt överförklarat crap.
Den förvånar och berör och skådespelarna är helt klart värda all creed! SE DEEEN!

Gjord av männen bakom This is England som också är en sevärd film


.

Mon mon...

Litet inlägg innan jag springer min morgonrunda. Man måste ju skryta ibland och jag är faktiskt stolt över mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en av dom ni vet. En av dom som plågar sig själva utmed vägarna och svettas offentligt. Men när jag flyttade från Minnesdal så insåg jag att jag kröp på väggarna. Innan hade jag cyklat eller gått till Jägersro var dag för att ta bussen och helt plötsligt så försvan den dagliga motionen. Nu bor jag 3 minuter från ett busstopp. Så i December förra året började jag springa och sen sprang jag. Först bara en kvar varannan dag eller så. I somras var jag uppe i 40 minuter nästan varje dag men nu när skolan har börjat igen och jag måste tänka på jobb och så blir det 45 minuter 4 dagar i veckan. Jag är fan stolt!
Jag var alltid den ungen med sämst kondis i skolan. Knubbisen med sämst resultat i allt. Hon som gick när de andra joggade. Hon som alla ville möta i 60 meter för att de visste att de skulle vinna.
Nu önskar jag lite patetiskt ibland att någon av mina gamla lärare ska gå förbi och se hur duktig jag har blivigt och hur vältränad jag nästan ser ut. Jag har fan rätt i att vara stolt!

måndag 29 september 2008

Per.



Ett porträtt av min bror som ingick i en serie bilder jag gjorde. Den här bilden är min favorit =)

Consumed


Detta är ett projekt jag fotade med Em som modell. Vi snackade över en kopp kaffe om hur konsumerade vi var av samhället vi levde i.. and out came the photos. Självironiska.

Träffade Yvonne...

Träffade Yvonne igen... det var lugnt. Vi har bråkat mycket på sistone. Jag gör fel, hon gör fel. Vi gör det värsta av situationen, alltid, men vi lyckas glömma vad vi var sura på och träffas igen... Vi hittar alltid tillbaka. jag tror att vi behöver våra pauser ibland. När man bor grannar och kan ses var dag så kommer man nog för nära.
Jag är glad att vi är vänner igen. Det känns rätt.

Todays Outfit


Today I'm wearing my new shirt from Carin Wester, shiny leggings from Monki, watch from Cheapo and shoes from Vagabond

Idag har jag min ny skjorta från Carin Wester, leggins från Monki, klocka från Cheapo och skor från Vagabond.

Todays Outfit



Jag är ju då som många andra galen i mode och kläder. Detta hade jag på mig igår: WonderWoman tshirt från thirtstore.se, kjol från Monki, strumpbyxor från H&M och skor från Vagabond =)

As so many others I have a great passion for clothes and fashion.
This was yesterdays outfit...
I'm wearing my Wonder Woman t shirt from tshirtstore.se, skirt from monki, tights from H&M and shoes from Vagabond =)

Stranger...

Our last minor project before the mayor course project was to take pictures of strangers. For me this was like a huge exam. i've always been very shy and i saw this as a chance to prove for myself that I've developed as a person. So i made my list of 10 different people to ask. men, women, young and old people were included and I spent a day asking and ticking the boxes. I was successful!
By the end of the day I had asked my 10 people and gotten some alright pictures out of it.
I call the project "Dont be Shy.." an name that is refering more to myself than the person I'm taking a picture of.

Still Life

Our second project was to do a still life picture. We were all given a word each to be inspired by. Mine was the word "green" so in the end i came up with the idea of illustrating "the creation of green", i arty farty idea included many worlds with different purpose. Some created ideas or life others created colours and in the shade of these many worlds we live in them all.

Paraphrase

I've just started a course in photography and we have had projects every week to complete.

The first week we were to do a Paraphrase. I reworked an old strip of photos of my dad from the early 70s. I asked my brother Per to be my model and he agreed to relive dads old expressions.
For me the pictures speak of change and a vague memory of a face that we've already forgotten.